rebeckaw.blogg.se

Tjena boys! Nu ska ni få höra vad som hänt de senaste dagarna. I söndags var det hammarbymatch  som slutade 6 fucking 0! När hände det senast liksom?! Stod ju i klacken som vanligt, bara den lilla detaljen att jag går på kryckor. Så när det blev mål kunde jag inte hoppa ut min glädje, fick typ vinka lite med handen och skrika hejaheja. Nä men gick bra trots kryckorna. 

I måndags så regnade det ute <33 Låg under duntäcket hela morgonen och kollade ut på regnet. Sen drog jag på mig gummistövlarna och gick ut i regnet. Var barnvakt på kvällen åt tre små gullepojkar. Vi skulle äta blodpudding, vilket jag aldrig hade ätit. Kanske ätit det någon gång på dagis men inte så jag kommer ihåg. För det första visste jag inte ens hur man lagade blodpudding. Som tur va har jag scoutkompisar som vet sina grejer. Vill ni veta vad jag tycker om blodpudding? Såklart ni vill!

Rebeckas recenserar blodpudding:

Hela mitt liv har jag hört fördomar om blodpudding. Jag har lyssnat på samhällets nedvärderande ord om denna maträtt. P.g.a. detta har jag aldrig vågat testa trots min stora kärlek för mat. Jag tog min första tugga och kände mig ledsen. Hela mitt liv har jag sett ner på den här maträtten som om den vore mindre värd, men nu kom vändpunkten. Blodpuddding var inte det godaste jag ätit, men det var ätbart. Det var att man åt en portion och kände sig mätt och belåten. Det var inte så gott att man tog en portion extra för att man var så sugen. Men efter allt.. Blodpudding är mat och jag älskar mat.

Idag, tisdag, har jag varit hos sjukgymnasten. Fick bland annat cykla vilket var kul. Vill bara bli av med mina kryckor nu!! Jag har sagt att det är skönt att ha kryckor när man åker kommunalt för att folk reser sig upp, vilket jag ser som en självklarhet. Men idag gick jag på bussen med mina kryckor och bussen var full.Så jag går och ställer mig brevid platserna som är för gamla och handikappade typ, men ingen reser sig upp. Den enda som reagerar är en handikappad kille som ba "jag skulle rest mig upp om jag kunde, men jag är handikappad så måste sitta ner". Patetisk att han som inte kan stå, är den enda som erbjuder sig att ge bort sin plats. Men det var fett kul för busschauffören blev fett arg. Han sa i högtalaren ba "Vilken skruttig jävla buss. Så jävla pinsamt att ingen reser sig upp". Men ärligt är det pinsamt med människor som bara bryr sig om sig själva. Aja har städat lite på rummet, ska fortsätta imorgon. Slängt två papperskassar kläder också, jag kan om jag vill. Hejdå.